Svindlande affärer och hycklande politiker

TELIA SONERA BAKOM KULISSERNA Hycklande politiker, hänsynslösa oligarker och korrupta makthavare. Sammanslagningen av svenska Telia och finska Sonera utgör upptakten på en otrolig historia. Här är ett exklusivt utdrag ur SvD-journalisten Patricia Hedelius bok om Telia.

Lika uppseendeväckande som de spektakulära händelserna i länder som Uzbekistan, Nepal och Vitryssland är det hem- liga spel som föregått i Sverige, särskilt i maktens korridorer på Regeringskansliet. Tv-programmet Uppdrag Granskning avslöjade exempelvis att myndigheter i hård- föra diktaturer kunde avlyssna Telia Soneras kunder. Hårt pressade hölls därför en presskonferens. Enligt statssekreteraren Erik Thedéen hade reger- ingen redan 2011 uttryckt oro för bolagets investeringar i Kazakstan, Azerbajdzjan och det indirekta engagemanget i Vitryssland.

– Vi sade inte att man inte ska göra sådana här investeringar, men när man gör det väcks ett antal frågor – etiska och affärsmässiga – och det måste bolaget jobba vidare med, slog Thedéen fast. Mötet som Thedéen syftade på var ett av de första som Peter Norman (M) som ny minister hade med Telia Soneras ledning efter valet 2010.

Norman kom dit i sällskap med bland andra sin statssekreterare, Erik Thedéen. Norman verkade ha svårt med koncentrationen under mötet. Flera deltagare påminner sig om att han var betydligt mer intresserad av sin egen telefon än vad som sades på mötet. Inte ens när Telia Soneras verksam- het i de forna Sovjetstaterna, Eurasien, presentera- des lade han den ifrån sig.

–Peter Norman, som var småbarnspappa, satt i princip och sov sig igenom mötet, så det var Erik Thedéen som talade, medan Peter satt och nickade till. På mötet diskuterades Vitryssland, som depar- tementet var särskilt bekymrat för. Problemet var att den investeringen låg utom Telia Soneras kontroll. De övriga länderna med motsvarande problem, men inom bolagets kontroll, berördes inte, berättar en person som deltog i mötet.

Det kom inga följdfrågor eller krav från finansmark- nadsministern. Det kom definitivt inga frågor eller framfördes någon kritik från Peter Norman mot Telia Soneras verksamhet i Uzbekistan, Kazakstan och Azerbajdzjan, även om Thedéen senare uppgav det för media. Norman kände till förutsättningarna att myndigheterna i diktaturer hade tillgång till Telia Soneras nät. Norman själv säger att han minns det som att han tagit upp frågan ur en bredare vinkel, om Telia Soneras ledning var trygg med sin verksamhet i diktaturer. Vd:n Lars Nyberg och styrelsens ordföran­ de, Anders Narvinger, lär ha försäkrat att så var fallet.

– Jag frågade allmänt hur de såg på sina investe­ ringar i diktaturer och fick verkligen lugnande besked. Det var ju inga problem, var det budskap jag fick, berättar han för mig när vi talar om vad han kände till innan avslöjandet. Presskonferensen och Thedéens version av svenska statens ägarinsatser chockerade flera på Telia Sonera.

Den avgörande skillnaden till att staten som ägare plötsligt bytt fot och attackerade Telia Sonera var vaktombytet då Kristdemokraterna tappade i valet 2010 och Mats Odell (KD) miste sin post som finans­ marknadsminister.

– Från min tid som kommunikationsminister, i början på nittiotalet, var jag väl medveten om att all utrustning av det här slaget är designad för att värdnationens myndigheter ska kunna avlyssna. Det har inte förändrats, konstaterar Mats Odell när jag frågar hur välkänd avlyssningsfrågan var inom regeringskansliet. Han berättar om ett tillfälle när Ericsson hade levererat en stor order till ett land i Östeuropa och han hade bjudits in till invigningen. Nu skulle han klippa banden, och Ericssons utrust­ ning skulle startas så att mobilnäten kunde lanseras. Men ingenting hände när systemen skulle köra igång. Förklaringen som Odell fick var att landets regering hade krävt att mer avlyssningsteknik än vanligt skulle hängas på systemen, så det hade blivit en överbelastning. Till slut fick Ericsson igång dem och kunden fick det som önskades.

Problematiken med avlyssningsmöjlig­heter hade diskuterats i olika regeringar, även tidigare i den socialdemokratiska. Tillsammans hade man den kollektiva hållningen att Telia Sonera kunde hante­ra problemen bättre än många andra mobiloperatörer. Den uppfattningen hade inte för­ ändrats på decennier.

Hade nu hela Alliansregeringen gjort ett lapp­ kast i grundsynen och ville de dra tillbaka det man­ dat som Telia Sonera hade från sina aktieägare att vara i Eurasien?

– Det är känsligt att recensera sina efterträdare. Men det är ingen hemlighet att Moderaterna har varit duktiga och trendkänsliga. De har tagit snabba beslut och tydlig ställning i frågor som hjälpt dem till en regeringsposition och som också hjälpt dem att behålla den. Man har varit väldigt oortodox i sin hantering av media. Jag skriver nog det här på samma konto, säger Mats Odell lite motvilligt till mig. Tydligare än så vill han inte vara, han blir uppenbart obekväm när jag frågar om hur han ser på sina forna regeringskollegor, Moderaterna.

När Peter Norman efterträdde Odell så ändrades det mesta. Finansminister Anders Borg var väldigt tydligt Normans chef. De känner varandra och umgås privat, Anders Borg är också gudfar till Peter Normans son. Vänskapen började på nittiotalet

då båda arbetade på investmentbanken Alfred Berg, ett stenkast från Stureplan. Då var rollerna ombytta, Norman var chef över den tio år yngre ekonomen Anders Borg. Det var finansminister Borg som ringde upp sin gode vän Norman och erbjöd honom ministerposten. Han tackade ja på stående fot, men påpekade att det nog var bäst att statsminis­ tern, Fredrik Reinfeldt (M), också ringde så det gick formellt rätt till.

Att det var Borgs ord som gällde på Finansdepar­ tementet vållade till en början en del problem. Inte för att Norman ville ta kommandot, utan för att processer ofta stannade upp eftersom Norman ville invänta Borgs godkännande. Norman lämnade ofta mötesrummet för att ringa honom och stämma av vilket beslut som skulle tas. Så var det den första tiden, men det blev för tidsödande.

–Anders Borg och Peter Norman löste situatio­ nen genom att Anders Borgs planeringschef, Jörgen Eklund, satt med vid alla större grejer som Peter Norman hade på sin att göra­lista. Han blev Anders Borgs förlängda arm, vittnar en tjänsteman om.

När Eklund kom in behövde möten inte längre av­ brytas för den ständiga avcheckningen med Borg. Vem var då den här för de allra flesta väljare totalt okända personen Jörgen Eklund och vad gjorde han egentligen?

Tidningen Fokus har beskrivit Jörgen Eklund och hans roll så här:

Finansdepartementet har en intressant kultur. Vi kan ta Jörgen Eklund, planeringschefen, som exempel. Vid en första anblick tror du att du har att göra med en liten pojke på 44 vårar med blond

Moderaterna på finansdepartementet tvekade inte att hoppa över det som betraktades som tjafsigt och onödigt

mittbena och runda skolglasögon. I nästa stund har han dödat dig. Jörgen var journalist och jobbade sedan på Riksbanken. I EMU-valrörelsen upprätt- höll han något slags kompisbaserad rådgivning per telefon till Borg, som lämnat Riksbanken för Mode- raterna. Efter maktskiftet blev Jörgen pitbullterrier på finansdepartementet.

Bilden som Fokus målar upp låter smått vansinnig och väl fantasifull, men är faktiskt inte helt olik den bild jag själv har fått från människor som arbetat nära honom. Samtidigt så var han mycket uppskat- tad i det egna partiet, menar många.

– Jörgen Eklund hade man jättemycket nytta av, han var otroligt viktig. Jörgen kunde gå in till vem som helst av Anders (Borg), Peter (Norman) eller Erik (Thedéen) och säga att sådär kan du inte göra, du tänker helt fel. Såhär ska vi göra, säger en person som var involverad i det politiska arbetet på finans- departementet.

Tjänstemännen som tidigare diarieförde sina möten och sin dialog med de statliga bolagen var sedan länge bortkopplade. Kontakten mellan främst statssekreteraren Erik Thedéen, men också Peter Norman, och senare styrelseordföranden Marie Ehrling var informell och den dokumenterades sällan eller aldrig, berättar personer som jag talat med som är väl insatta i skötseln av de statliga bolagen.

Minst en gång ställdes frågan på sin spets. Ett mejl med instruktioner från den politiska staben på finansdepartementet skickades till ett av de större statliga bolagen. För att undvika att behöva informera andra departement, som också egent- ligen berördes, var mejlet skickat från en privat adress och inte från personens arbetsmejl. Därmed registrerades det aldrig och existerade inte officiellt – och man behövde inte heller informera andra departement om sina instruktioner.

Moderaterna på finansdepartementet tvekade inte att hoppa över det som betraktades som tjafsigt och onödigt, även om det bröt mot reglerna för statlig bolagsstyrning. De hade inga betänkligheter att gå bakom ryggen på sina egna allierade, de andra partierna i Alliansregeringen.

I januari 2013 hade de misstänkta mutaffärerna i Uzbekistan hunnit ikapp vd Lars Nyberg. På styrelsemötet i ”bunkern” på Floragatan där bolagets kommunikationsrådgivare Kreab huserade, kastade han in handduken. Ett år senare, på bolagsstämman i april 2014, var det dags för den nya ledningen att berätta om sitt arbete med att få TeliaSonera hållbart ur ett etiskt perspektiv. Det var dock mycket som man redan nu inte ville prata högt om.

Många aktieägare som var med på Telia Soneras stämma den tidiga aprildagen tog ett exemplar av bolagets senaste årsredovisning. Flera tittade lite extra på skrivningen om den förre vd:n Lars Nyberg och undrade över revisorerna som inte ville ta ställning till hans ansvarsfrihet. Få, om ens någon, aktieägare funderade över nye vd:n Johan Denne- linds 10 extra procent i pensionsavsättning. Ingen noterade heller styrelseordförande Marie Ehrlings cv som dolde hennes fallskärm från sin tidigare anställning i Telia Sonera. Miljardköpet av nya 4G-licenser från Rysslands rikaste man, Putins nära allierade, passerade också obemärkt förbi liksom den dyra uppgörelsen med oligarken Su- margi i Nepal. Den nya ledningen lyckades vända blad.

– Vi ska visa omvärlden att vi tar ansvar och är framgångsrika, avrundade Ehrling sitt tal. Aktie- ägarna applåderade.

Men tar man verkligen ansvar? Marie Ehrling och Johan Dennelind fortsätter att dras in i de problem som de har lovat städa upp och blir en del av dem. Den utlovade öppenheten och transparensen runt Telia Soneras affärer i Eurasien har visat sig vara ett ihåligt löfte.


 

Ur SvD-journalisten Patricia Hedelius bok ”Telia – Alliansregeringen och korruptionen”.